Storbritannien kommer att höja taket för sitt lager av kärnstridsspetsar från 180 till 260, en ökning med cirka 45 procent, enligt dokumentet, som kommer att presenteras i parlamentet av premiärministern Boris Johnson.

Beslutet avslutar en politik med gradvis kärnvapennedrustning som har pågått i ungefär 30 år, även om det är ovanligt att offentligt avslöja det exakta antalet stridsspetsar eller missiler.

”Med tanke på den föränderliga säkerhetsmiljön, inklusive det ökande utbudet av tekniska och ideologiska hot, är sådan [gradvis kärnvapennedrustning] inte längre möjlig och Storbritannien kommer nu att ha ett allmänt lager av kärnvapen på högst 260 stridsspetsar”.

Syftet med den integrerade översynenen av säkerhets-, försvars-, utvecklings- och utrikespolitiken är att fastställa Storbritanniens vision efter Brexit för internationella partnerskap, samtidigt som hoten mot landet omvärderas.

I det 100-sidiga dokumentet erkänner Förenade kungarikets regering, ett land som särskilt drabbats av pandemin Covid-19, risken för en ny pandemi under det kommande årtiondet och hävdar att ”utbrott av smittsamma sjukdomar sannolikt kommer att bli vanligare fram till 2030”.

Kina identifieras som ”det största hotet i statliga termer mot Storbritanniens ekonomiska säkerhet”, beskriver landet som en ”systemisk konkurrent”.

”Kinas växande internationella makt och självklarhet kommer sannolikt att vara 2020-talets viktigaste geopolitiska faktor. Storleken och omfattningen av Kinas ekonomi, befolkningsstorlek, tekniska framsteg och växande ambition att projicera dess inflytande på den internationella arenan, till exempel genom den nya Sidenvägen, har djupgående internationella konsekvenser”, lyder dokumentet.

London lovar dock att upprätthålla en dialog och öppenhet för handel och investeringar från den asiatiska jätten och betonar att ”samarbete med Kina kan vara avgörande för att hantera transaktionsutmaningar, särskilt klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald”.

Den nya diplomatiska och militära strategin har få hänvisningar till Europeiska unionen, från vilken landet har lämnat i konflikt i vissa områden, och föreslår att Förenade kungariket ska inriktas på Indo-Stillahavsområdet, som det betecknas som världens ”geopolitiska tyngdpunkt”, vilket främjar ett närmande till länder som t.ex. Australien, Indien, Japan och Sydkorea.