De tre arbetstagarnas klagomål lämnades in i slutet av september förra året och Luxemburgs arbetsdomstol kom fram till samma dom den 25 juni förra året i tre separata domar, vars innehåll i stort sett liknar varandra och som endast skiljer sig åt i fråga om de belopp som ska betalas ut till arbetstagarna i form av uppdateringar, ränta och ersättning.

Luxemburgs domstols beslut gäller de uppdateringar som arbetstagarna anses vara skyldiga att betala mellan augusti 2017 och september 2020, den månad då klagomålet lämnades in, och den portugisiska staten har 15 dagar på sig att rätta sig efter beslutet, om den inte överklagar, med risk för att drabbas av böter på 30 euro per dag från och med utgången av denna period.

Den portugisiska ambassadören i Luxemburg, António Gamito, som Lusa kontaktade, bekräftade domen. "Staten dömdes i första instans. Utrikesministeriets juridiska avdelning analyserar domen. Jag väntar på instruktioner om hur vi ska gå vidare."

"Dessa tjänstemän har anställningsavtal i offentliga funktioner. Det innebär att de är portugisiska tjänstemän. Men i vissa frågor, till exempel när det gäller semester, gäller lokal lagstiftning. Det finns saker som staten accepterar att lokal lagstiftning tillämpas. Och det finns andra där det finns avvikelser och [den anser att] lokal lagstiftning inte är tillämplig. Och en av avvikelserna är just detta: indexeringen av löner", sammanfattade ambassadören.

Enligt luxemburgsk lag är arbetsgivaren skyldig att betala ut löneuppdateringar för indexering till inflationen och riskerar böter på upp till 25 000 euro om han eller hon inte gör det, vilket ökar till det dubbla vid upprepning inom två år, enligt artikel 223 i den luxemburgska arbetsrättslagen.

Portugal anser att det inte behöver göra en sådan uppdatering, eftersom portugisisk lag, som skiljer sig från luxemburgsk lag i flera avseenden, är tillämplig på dessa anställdas avtal. Till exempel får dessa arbetstagare semesterlön, julbonus och måltidsersättning, vilket inte är fallet med luxemburgska tjänstemän, argument som framfördes av den portugisiska statens försvar och som erkänns i den luxemburgska domstolens inlaga.

Eduardo Dias, medlem av det luxemburgska fackförbundet OGB-L, som följde med och stödde de tre ambassadarbetarna, berättade för Lusa i januari förra året att den portugisiska statens tolkning är begriplig när det gäller portugisiska tjänstemän från den offentliga förvaltningen som är på uppdrag, men inte när det gäller "lokalt inhyrda arbetare", vilket är fallet med dessa tre anställda, men även andra som för närvarande är i tjänst vid den portugisiska diplomatin i Luxemburg.

För dessa, sade fackföreningsledamoten till nyhetsbyrån Lusa, bör den lag som ska tillämpas vara den luxemburgska och därför har arbetstagarna rätt att få sina löner uppdaterade med inflationen.

Under 2018 förnekade utrikesminister Augusto Santos Silva att den portugisiska staten bryter mot den luxemburgska arbetsrätten när det gäller de konsulära arbetstagarna som inte har fått de uppdateringar som föreskrivs i Luxemburgs arbetsrätt.

"Den riktlinje vi följer är att uppdatera våra anställdas löner i enlighet med portugisisk lag", sade ministern till Lusa.

Santos Silva tillade då att "i olika rättssystem är det [också] absolut nödvändigt att följa den nationella arbetslagstiftningen, och vi följer dessa krav".

I ett yttrande från 2018 från utrikesministeriets juridiska avdelning om denna fråga har man redan hävdat att den luxemburgska regeln om löneuppdatering, som syftar till att anpassa lönerna till utvecklingen av levnadskostnaderna, inte är tvingande.

"Det finns ingen rättslig ram för löneuppdatering, i samma procentuella värde som fastställts för luxemburgska medborgare, eftersom en sådan uppdatering å ena sidan inte godkänts av de behöriga regeringsmedlemmarna och å andra sidan verkar det inte som om en sådan uppdatering faller inom ramen för uppsättningen tvingande normer för den allmänna ordningen", stod det i yttrandet från utrikesministeriets rättstjänst, som Lusa hade tillgång till vid den tidpunkten.