Den etiopiska regeringens uttalande om en "humanitär vapenvila" den 24 mars kom som en överraskning. För sex månader sedan avancerade rebellerna från sin hemprovins Tigray mer än halvvägs till landets huvudstad Addis Abeba, och premiärminister Abiy Ahmed verkade vara på gränsen till nederlag.

Tigranerna slöt en allians med en annan separatiströrelse, Oromo Liberation Army, och var nära att fysiskt ansluta sig till dem. Överlevnaden för Afrikas näst största land tycktes hänga på en skör tråd, och gränskriget om landet bröts upp i etniskt definierade efterföljare kunde ha varat i årtionden.

Men tigrare gick ifrån sina förnödenheter, Abiy Ahmed tog emot några turkiskt tillverkade drönare och i slutet av året hade frontlinjen flyttats hela vägen tillbaka norrut till Tigrays gräns. Där stannade den etiopiska armén upp, medveten om att det kunde innebära enorma förluster på båda sidor att ta rebellprovinsen med våld och att det inte fanns någon garanti för framgång.

Tigray är inlandslöst, så en etiopisk blockad av alla livsmedelsleveranser utifrån var det uppenbara alternativet. Förra månaden led minst två miljoner av Tigrays sju miljoner invånare av extrem brist på mat, och praktiskt taget alla var hungriga hela tiden.

Om Tigray någonsin skulle övertalas att stanna kvar i Etiopien måste dock blockaden upphöra innan ett stort antal människor svälter ihjäl. Abiy Ahmed förstod detta, men det är ändå osannolikt att han skulle förklara en vapenvila utan någon försäkran från de tigriska ledarna om att de skulle respektera den och att verkliga förhandlingar skulle följa.

Kriget i Tigran har dödat tiotusentals människor och fördrivit miljontals, men det finns nu en verklig möjlighet att det sexton månader gamla kriget kan sluta med en förhandlingsfred som gör att Tigran åtminstone formellt sett stannar kvar inom den etiopiska staten. Detta är viktigt, eftersom en framgångsrik avskiljning från Tigray förmodligen skulle ha utlöst en kaskad av andra utbrytarrörelser.

Kriget i Jemen är mycket äldre (sju år nu) och mycket blodigare (400 000 döda och fler). Det framställs vanligtvis av internationella medier som ett krig mellan den "legitima" jemenitiska regeringen och "houthirebellerna", med en rad arabiska monarkier och diktaturer som stöder regeringen och Iran som stöder rebellerna. Inget av detta är sant.

Houthierna är en milis av nordjemenitiska stammar som gjorde uppror när den saudiskkontrollerade regimen försökte ta ut deras andel av landets begränsade oljeintäkter. (Iran sympatiserar med dem eftersom Houthi-stammarna, liksom Iran, är shiamuslimer, men Teheran varken stöder eller kan stödja dem militärt.

Den "legitima" regeringen är en före detta jemenitisk fältmarskalk och politiker vid namn Abdrabbuh Mansur Hadi som installerades som interimspresident (utan val) under en tvåårig övergångsperiod för elva år sedan. Han fick jobbet genom att göra en uppgörelse med saudierna, som alltid vill ha en lydig placerare vid makten i det turbulenta landet i söder.

Hadi försökte bara säkra sin egen ställning när han försökte beröva houthierna deras andel av oljeintäkterna, eftersom han själv kommer från söder. När de gjorde uppror och tog kontroll över större delen av landet flydde han till Saudiarabien, där han har tillbringat större delen av sin tid sedan dess.

Saudierna och deras vänner från Gulfstaterna (med stöd från väst) har bombat Jemen sedan dess, men deras arméer består mestadels av dåligt motiverade legosoldater så de klarar sig inte bra på marken. Kriget har varit ett dödläge i åratal, och en nästan fullständig blockad har lett till att större delen av landet är nära hungersnöd. De flesta av de 400 000 dödsfallen beror på hunger.

Så den två månader långa vapenvilan är en välsignelse, även om den än så länge bara tillåter att bränsle kommer in i hamnarna, inte mat. Det finns inga principer som står på spel på någondera sidan, utan bara smutsiga överväganden om pengar och makt, så i teorin borde de kunna sluta ett varaktigt fredsavtal där alla delar på den (ganska begränsade) rikedomen.

I praktiken, i Jemen, är det aldrig så enkelt, men västvärldens stöd till Saudiarabien har minskat sedan kronprins Mohammed bin Salman blev oseriös (mordet på Jamal Khashoggi osv.) så alla kanske nu är redo att förhandla. Varför annars vapenvila?

Om den fungerar kommer det fortfarande att finnas ett stort och farligt krig i Ukraina, men två av världens tre värsta krig kommer att vara över. Jämfört med det långa och blodiga förflutna är det inget dåligt resultat.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer