Oftast är de utan halsband och den vanliga instinkten hos oss som kommer från länder där husdjur är just det, djur som bor i ett hus, hos en familj som går ut med dem i koppel eller börjar oroa sig så fort katten har varit ute i mer än två timmar, är att anta att de är hemlösa. Det är inte alltid fallet och med den här artikeln vill jag ge dig en mer nyanserad bild av läget.

Det är inte helt ovanligt, framför allt ute på landet, att en hund plötsligt ligger mitt på vägen så att vi djurvänner får tvärnita med bilen. Med hjärtat i halsgropen rusar vi ut i tron att hunden är skadad, bara för att få en frågande och yrvaken blick från en mycket levande men trött vovve som undrar vad det är frågan om? Jag har genom åren haft många allvarliga samtal med de här hundarna om riskerna med att sova mitt på vägen och hur det påverkar bilförarnas hjärtan, men det verkar de inte bry sig särskilt mycket om.

Nästa fråga blir; hur kommer det sig att inte ägaren har bättre koll på sin hund?


Det enkla svaret är att hundar i Portugal rent generellt går fritt på dagarna. De har ett hem där de får mat och omvårdnad men de lever ett fritt liv och tar ut sig själva på promenad i grannskapet. Hundar har man traditionellt för att vakta huset och gården samt att i många fall valla djur. Detta krockar ibland med hur många immigranter anser att hundar ska leva och resulterar inte sällan i att hundarna blir upplockade av godhjärtade människor som tar dem till ett shelter eller till polisen, i tron om att de är bortsprungna.

Detta skapar helt onödiga problem och därför ska man aldrig plocka med sig en hund utan att först prata med dem som bor i närheten och säkerställa att hunden faktiskt inte bor där.

Alla hundar och katter i Portugal ska vara chippade med spårbara ägare men långt ifrån alla är det. Det första du därför ska göra om du har fått tag i en hund som faktiskt verkar vara hemlös eller bortsprungen, är att ta den till en veterinär som kan kolla chippet. Detta gör de oftast helt gratis. Därefter kan ni ta ställning till hur ni ska gå vidare. Det finns flera Facebookgrupper där det är effektivt att eftersöka borttappade ägare.

På samma sätt finns det mängder med “gatukatter” som kanske faktiskt inte har ett eget hem, men som matas i någon av alla de kolonier som skapats av både kommuner och privatpersoner. I den omfattning det finns medel, så fångar man in och kastrerar katterna för att sedan släppa ut dem igen och se till att de får mat. Du kan se sådana här utfodringsplatser lite överallt. Katterna har det alltså många gånger bättre än vad det först kan se ut som.

Med detta sagt, det är fortfarande ett omfattande problem med hundar och katter som inte får den omvårdnad som de förtjänar. Även om djurskyddslagarna generellt är bra i Portugal numera, så tar det tid och generationer att få ett allmänt synsätt att förändras. Vi hade samma situation i nästan alla Europas länder för inte så många år sedan, så istället för att döma och bli arg är det mycket bättre att hjälpa till att utbilda människor i djurvård. Kunskap är oftast den bästa nyckeln till förändring.

Det finns en stor mängd hund- och katthem som är överfulla av underbara varelser som behöver nya hem. Vissa av dem går inte att adoptera bort på grund av att de inte är socialiserade eller av andra skäl inte lämpar sig för adoption. Då får de ofta leva vidare på hemmet där de får allt de behöver.

Alla dessa hund- och katthem drivs av oavlönade eldsjälar och volontärer som i ur och skur, i gassande sol och extrem hetta tar hand om djuren, städar, bygger och fixar. Om hemmet är auktoriserat så får de ekonomiskt stöd från kommunen men det är långt ifrån tillräckligt och det är inte realistiskt att tro att “staten” ska ta hand om det här problemet, precis som ingen stat i världen tar ett ordentligt ansvar för varken hemlösa djur eller andra samhällsproblem. Vi måste hjälpas åt!

Mat, kattsand, veterinärer, mediciner, byggnadsmaterial, stängsel, filtar, kuddar, tvättmedel och allt annat som krävs för att hålla anläggningarna igång kostar enorma summor varje månad. Det är inte ovanligt att volontärerna helt enkelt ibland får ta av sina egna pengar för att lösa akuta situationer. Det ironiska är att många av volontärerna själva lever på den ekonomiska marginalen, men som ändå gärna delar med sig.

Många second hand-butiker ger hela sitt överskott till djurskyddsorganisationer och det finns många djurvänner som skänker så mycket pengar som de kan avvara för att hjälpa till.

Credits: Supplied Image; Author: Elise Slotte ;

Är du djurvän och vill göra skillnad? Här kommer några tips!

  • Adoptera ett djur om du har möjlighet. Många erbjuder också möjligheten att bli fadder till en specifik hund eller katt och där du skänker en summa varje månad för att täcka exempelvis medicin åt en diabetessjuk katt.
  • Om du har ett företag så kan du bli sponsor. Bidra med pengar eller resurser. Förse hemmet med en skylt så är det inte bara en god sak ni gör, det ger er också värdefull goodwill.
  • Gör ett besök på ett hund- eller katthem. Du kan hjälpa till med dagliga sysslor eller bara gosa. Tro mig, det behövs många “gosvolontärer” för att täcka upp behovet av kärlek hos alla dessa underbara djur.
  • Nästa gång du går och handlar, köp en stor säck katt- eller hundmat och skänk till ditt närmaste djurhem. Av säkerhetsskäl är det inte alltid offentligt var exakt de ligger, men om du googlar eller frågar i någon FB-grupp så kan du lätt hitta dem.
  • Skänk pengar till medicin, veterinärvård och kastrering.
  • Om du ser katter som inte är kastrerade så kan du fånga in dem, ta dem till en veterinär och betala för kastrering för att sedan släppa ut dem igen. Självklart i respektfull samverkan med eventuella ägare.
  • Om du har byggmaterial till övers, skänk detta! Om du dessutom kan avvara en dag för att laga ett trasigt stängsel eller lägga om ett tak på en hundgård så är det värt mer än vad du kan ana.
  • Gå på ett välgörenhetsevent och bjud på något av alla de fantastiska priser som företag har skänkt till auktionen. Den 18:e november är det dags för ett event i Vilamoura. Se bilden.

Det är ett slitet uttryck men väldigt sant; Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Att veta att de pengar eller resurser vi erbjuder faktiskt på riktigt förändrar förutsättningarna för både djur och volontärer ger en skön känsla i själen och kanske får du också en slick på kinden som tack.


Author

Elise Slotte has lived in Portugal since 2020. Apart from her profession as a writer, she is also an entrepreneur in tourism and a relocation guide. She has a passion for the authentic Algarve and believes that shared cultures and knowledge about the same is the key to  Portugal as the perfect place to live, both for the Portuguese people and the foreigners who has chosen this country as their new home.

 

Elise Slotte har levt i Portugal sedan 2020. Förutom att hon är skribent, så är hon också egenföretagare inom turism samt guide för människor som vill flytta hit. Hon har en passion för det autentiska Algarve och är övertygad om att delandet av kulturer och kunskap om varandra, är nyckeln till att Portugal är perfekt att leva i, både för Portugiser och för immigranter som valt det här landet som sitt nya hem.

Elise Slotte