Efter mer än 25 års förhandlingar, efter så mycket diplomatiska, politiska och ekonomiska ansträngningar, kan jag inte acceptera att detta avtal är på väg att kollapsa på grund av obeslutsamhet, rädsla eller populism.

Jag säger det rakt ut: om vi släpper detta avtal kommer det att vara ett gigantiskt strategiskt misstag för Europa. Och det är ett misstag som vi kommer att få betala dyrt för, inte bara nu utan under de kommande decennierna.

När man lyssnar på de experter som deltog i Euro Americas Forum blir det som borde vara uppenbart ännu tydligare: detta avtal har potential att förändra ekonomin på båda sidor av Atlanten. Vi skulle kunna skapa ett ekonomiskt område på global nivå som kan stärka vår konkurrenskraft, öppna upp nya marknader, locka till sig investeringar och konsolidera förbindelser som historiskt sett är naturliga och gynnsamma för båda parter. Europa skulle få större räckvidd, inflytande och global förhandlingskapacitet. Mercosur skulle vinna konkurrenskraft, teknik, hållbarhet och stabilitet. Det är en av dessa sällsynta win-win-affärer.

Och ändå är vi fortfarande blockerade.

Det som verkligen skrämmer mig är inte de tekniska skillnaderna. Det är den politiska dynamiken. Vi lever i en tid då populism dominerar mediecyklerna, då desinformation har blivit ett vapen, då autokratier och militärregimer manipulerar globala berättelser och då den offentliga debatten förorenas av fabricerade rädslor. Det finns de som tror, eller vill få oss att tro, att öppnandet av marknader försvagar Europa. Det är precis tvärtom. Att stänga oss ute från världen är det som gör oss irrelevanta.

Jag är bekymrad över att Europa, i en tid då planeten upplever en återgång till protektionism, nationalism och kulten av "var och en för sig själv", inte gör det som vi alltid har gjort bäst: bygger broar, skapar allianser och stärker sitt inflytande genom samarbete, handel och diplomati.

Det är smärtsamt att erkänna detta, men sanningen är att om vi når december utan en överenskommelse kommer det att bli ett rungande misslyckande. Och ett misslyckande som går att undvika.

Ett misslyckande eftersom vi missar möjligheten att skapa ett av de största frihandelsområdena i världen. Ett misslyckande eftersom vi kommer att ligga efter andra block som går framåt utan att tveka. Ett misslyckande eftersom Europeiska unionen inte får visa tecken på strategisk svaghet i en tid som präglas av militära makter som tillgriper våld, desinformation och hot. Ett misslyckande eftersom vi, när vi som mest behöver förena öppna demokratier, kommer att ge en gåva till de krafter som vill se oss splittrade.

Och framför allt kommer det att vara ett misslyckande eftersom detta avtal representerar något mycket större än tullar och kvoter. Det representerar en världsbild som bygger på det som förenar oss: värderingar, öppen handel, hållbarhet, dialog, samarbete. Det representerar tanken att Europa och Latinamerika kan vara mer än tillfälliga partner. De kan vara en pol av stabilitet, frihet och välstånd i en alltmer instabil värld.

Det är svårt för mig att acceptera att allt detta, efter så mycket arbete, så många framsteg och så många år av förhandlingar, kan försvinna i ett politiskt andetag. Det skulle vara att förvandla en historisk möjlighet till en fotnot. Det skulle vara att byta ut framtiden mot tvekan. Det skulle vara att tillåta små rädslor att fatta stora beslut.

Jag tror uppriktigt att detta avtal är mer än viktigt. Det är brådskande. Det är strategiskt. Det är Europa som hävdar sig självt. Och det är Mercosur som konsolideras. Det är den typ av avtal som visar att den demokratiska världen fortfarande vet hur man arbetar tillsammans. Jag hoppas att vi inte låter denna möjlighet gå oss ur händerna. För om vi gör det kan det som bara är bekymmer i dag bli ånger i morgon.