I en tid när Europa försöker hävda sig tekniskt i en alltmer fragmenterad värld är det verkliga testet inte längre att bara vilja, utan att veta hur man ska ta sig dit.

När jag läste att ekonomiministern offentligt erkände att "det inte är lätt att ha den här gigafabriken i Portugal", såg jag inte detta som ett tecken på svaghet. Jag såg realism. Och framför allt såg jag ett viktigt steg mot ett mer vuxet förhållningssätt till den europeiska industri- och teknikpolitiken. Den gigafabrik för AI som Europeiska kommissionen har för avsikt att finansiera är varken ett symboliskt projekt eller en politisk trofé. Det handlar om tung infrastruktur som kräver mycket kapital, energi, talang, data och skala. Och detta kräver beslut som inte alltid passar inom rigida nationella gränser.

Enligt min mening har Portugal i dag många av de rätta ingredienserna. Konkurrenskraftig förnybar energi, pågående struktureringsprojekt, en strategisk geografisk positionering, tillgångar som Sines och ett växande rykte som ett stabilt och pålitligt land. Men det är också uppenbart att när kriteriet är kontinental skala kan summan av förmågor vara mer kraftfull än den isolerade ansträngningen. Det är här den iberiska kandidaturen får sin verkliga innebörd.

Att förena Portugal och Spanien innebär inte att ambitionerna försvagas, utan att de förstärks. Det skapar en kritisk massa, integrerar värdekedjor, sammanför forskningscentra, universitet, energinätverk och finansiell kapacitet. Och det sänder en tydlig signal till Bryssel: Iberiska halvön är beredd att ta en aktiv roll i Europas tekniska framtid, inte som en periferi, utan som ett relevant block.

Tillkännagivandet att den portugisiska kandidaturen kommer att stärkas, med större investeringar och engagemang från Banco Portuguese de Fomento, går i exakt samma riktning. Enligt min mening är det viktigare än att vinna ett specifikt lopp att se till att Portugal sitter vid rätt bord och deltar i definitionen av de tekniska arkitekturer som kommer att forma nästa årtionde.

Även i ett scenario där gigafabriken inte fysiskt kommer att ligga på portugisisk mark innebär integrationen i projektet, designen, styrningen och värdekedjan redan en enorm strategisk vinst. I dag ligger värdet inte bara i betong eller servrar, utan i förmågan att vara en del av de ekosystem där innovation, digital suveränitet och ekonomisk konkurrenskraft avgörs.

Jag har flera gånger skrivit att Portugal håller på att lära sig att positionera sig som en partner och inte bara som en destination. Enligt min mening är denna gemensamma kandidatur ytterligare ett bevis på detta. Inom energi, datacenter, grön industri och nu artificiell intelligens börjar ett mer samarbetsinriktat, mer europeiskt och mer pragmatiskt tillvägagångssätt att konsolideras.

Oavsett slutresultatet är den här rörelsen positiv. Den visar på ett land som förstår att ambition utan skala är bräckligt, men att skala byggd med intelligens, samarbete och långsiktig vision kan vara omvälvande. Enligt min mening är det på detta sätt som Portugal verkligen börjar få en plats i den nya europeiska ekonomin.