Bara under 2024 skapades hundratusentals nya företag, vilket innebär att det totalt finns över 1,5 miljoner aktiva företag. Vid första anblicken tyder detta på dynamik. Men en närmare titt avslöjar ett mer strukturellt problem: cirka hälften av dessa företag överlever inte längre än tre år. Detta är inte bara statistik. Det återspeglar hur systemet fungerar.

Under det senaste decenniet har Portugal starkt främjat entreprenörskap. Nystartade företag, innovation och att det ska vara lätt att starta företag har blivit centrala teman. Detta har gett energi till ekonomin och positionerat landet som en attraktiv plats att starta något nytt på. Men någonstans längs vägen började kvantiteten överskugga kvaliteten. Det har blivit relativt lätt att skapa ett företag, men det är betydligt svårare att upprätthålla det, skala upp det och förvandla det till något med verklig ekonomisk inverkan.

I ett land av Portugals storlek blir denna obalans ännu mer synlig. Företagslandskapet domineras av små och medelstora företag, många av dem mycket kapabla, men väldigt få når en meningsfull skala. Samtidigt står ett litet antal stora företag för en oproportionerligt stor andel av sysselsättningen, exporten och BNP-bidraget. Detta skapar en fragmenterad ekonomi, där värdet genereras ojämnt och tillväxtpotentialen ofta är begränsad. Den verkliga frågan är enkel, men obekväm. Varför hyllar vi att starta mer än vi värdesätter att växa?

En del av svaret ligger i kulturen. Det finns fortfarande en tendens att se på ambition med skepsis. Vi hyllar början på en resa, men vi är mindre bekväma med dem som skalar upp, expanderar och dominerar marknader. Tillväxt ses ofta med misstänksamhet snarare än som ett tecken på styrka. Denna kulturella barriär har reella ekonomiska konsekvenser.

Om vi tittar på länder som Tyskland, Frankrike eller Italien så kommer deras styrka inte bara från individuell excellens, utan från deras förmåga att samarbeta, konsolidera och tänka långsiktigt. Företagen växer genom partnerskap, förvärv och internationell expansion. De bygger kluster och ekosystem som förstärker varandra. I Portugal förblir företagen alltför ofta isolerade och konkurrerar i liten skala i stället för att gå samman för att bli starkare.

Ur ett investeringsperspektiv har detta stor betydelse. Internationella investerare letar efter skala, genomförandekapacitet och långsiktig synlighet. De investerar där företag kan växa, konsolidera marknader och konkurrera globalt. När de ser ett mycket fragmenterat ekosystem med hög dödlighet och begränsad skala ökar den upplevda risken. Och när risken ökar blir kapitalet mer försiktigt, mer selektivt och dyrare.

Detta betyder inte att det inte finns några framgångshistorier. Det gör det, och de sticker ut just för att de brutit detta mönster. Företag som expanderade internationellt, konsoliderade sektorer, satsade på innovation och inte var rädda för att växa. De visar att det är möjligt att gå en annan väg.

Utmaningen nu är att göra den vägen till regel, inte undantag. Mindre fokus på hur många företag som skapas, mer fokus på hur många som överlever, växer och skalar. Mindre fragmentering, mer samarbete. Mindre rädsla för ambitioner, mer strukturerad tillväxt.

Portugal har talang, teknisk kapacitet och en allt starkare internationell position. Men för att frigöra dess fulla potential krävs ett förändrat tankesätt.

Det handlar inte om att göra mer. Det handlar om att göra bättre. Och viktigast av allt, att göra det tillsammans.