Hennes puls slog okontrollerat när hon körde vidare....det var kyrkobyggnaden, utan tvekan. Hennes händer skakade när hon ringde brandkåren. Tiden tycktes ha stannat. Till slut anlände hjälparna. Med mycket vatten lyckades de släcka elden.

Skadorna var stora.

När alla hade gått satt hon sig där och kunde inte hålla tillbaka tårarna. "Varför LORD, varför?" grät hon. Hon lämnade platsen och gick till den närliggande stranden för att i lugn och ro släppa ut sina känslor.

"Älskar du mig överhuvudtaget?" utbrast hon. "På grund av tsunamin har jag förlorat allt jag någonsin ägt. Mina pojkars far har blivit våldsam mot mig... och nu har till och med kyrkobyggnaden, den plats jag älskar så mycket, brunnit ner. Bryr du dig ens?" Hon kunde inte ens lyfta huvudet medan tårarna rann ner i sanden. Men så fick hon syn på det: en hjärtformad korallbit. Hon stannade, plockade upp sitt fynd och kände en omfamning. "Ja, du bryr dig, du älskar mig fortfarande", kom det till henne.

Tillbaka i kyrkobyggnaden hade en vän kommit och börjat spika upp trasiga fönster och väggar. Efter den traditionella hälsningen gick Ying tillbaka till bordet och såg den hjärtformade korallen som hon hade plockat upp på stranden. Den låg alldeles intill en stor spik. Hon kunde inte låta bli att tänka på de spikar som Jesus tvingades utstå på korset för att förlåta inte bara hennes synd utan alla som tror på honom.

Frid och till och med glädje bortom all fattningsförmåga fyllde hennes hjärta. Nu visste hon verkligen att HAN bryr sig om henne och älskar henne, även mitt i en nedbrunnen kyrka.

Elke Schoch, som arbetat med samhällsutveckling i Thailand i 19 år, hjälper nu thailändare i Portugal. För mer information om thailändsk kultur eller kommunikationsproblem med thailändare, vänligen kontakta orawanmiwang@gmail.com ämnesrad Thai-Info