Precis som många andra föräldrar till tonåringar vill vi att våra barn ska växa upp till medkännande vuxna med starka vänskapsrelationer, ett meningsfullt arbete och en känsla av meningsfullhet. Men föräldraskapet har en förmåga att göra en ödmjuk. Oavsett hur hårt vi försöker inser vi snabbt att vi inte kan kontrollera allt. Vi kan inte skydda våra barn från varje besvikelse, påverkan eller kamp. Men vad vi kan göra är att hjälpa till att lägga grunden till något djupare som formar hur de ser på sig själva, andra och världen omkring dem.
För min fru och mig har tron på Kristus varit den grunden. Den har format hur vi förstår syfte, relationer, medkänsla och vad som verkligen betyder något i livet. Därför har vi ägnat en stor del av våra liv åt att hjälpa andra, särskilt unga människor, att upptäcka samma grund för sig själva.
När vi bodde i USA drev vi under många år en ungdomsgrupp för tonåringar i vår kyrka. Med tiden började fler och fler ungdomar delta, många från hem med liten eller ingen kyrklig bakgrund. De kom med ärliga frågor om livet, lidande, relationer, identitet och Gud. Men efter ett tag märkte vi något viktigt: information räcker bara en bit på vägen. Unga människor behöver inte bara föreläsningar om tro eller värderingar. De behöver också få möjlighet att själva uppleva medkänsla, service, gemenskap och tro.
Det ledde till att vi började samarbeta med en organisation som heter Urban Promise. Under många år tog vi med grupper av gymnasieelever på veckolånga resor till Honduras för att tjäna tillsammans med lokala ungdomar på fritidsgårdar för barn.
Våra elever hjälpte barnen med läxor och livskunskap, spelade spel och undervisade i Bibeln trots språkbarriärer. På kvällarna umgicks de med lokala tonåringar och spelade fotboll, delade måltider och pratade om livet och tron. Ett ögonblick har stannat kvar hos mig alla dessa år senare. En student från vår grupp brast ut i gråt efter att ha lagt märke till att många av barnen var noga med att använda pennor ända ner till de små stumparna eftersom det var svårt att byta ut dem. Han sa: "Vi har så mycket, men vi stannar aldrig upp och uppskattar det." Vår grupp lade också märke till något annat. De honduranska tonåringarna var otroligt generösa. Om de hade tuggummi, godis eller mat gav de det till andra först. Deras tro var inte bara något de pratade om, utan den formade hur de levde, även i det lilla.
Långsamt började våra elever också förändras. Det som började som idéer och begrepp om tro som diskuterades i en ungdomsgrupp blev något verkligt och personligt när de utvecklade en egen tro. Många av dessa elever valde senare karriärer inom utbildning, sjukvård, juridik, offentlig förvaltning och samhällsarbete eftersom de upptäckte något som var större än de själva. De insåg att ett meningsfullt liv inte bara bygger på bekvämlighet eller framgång. Dessa saker räcker aldrig i sig. Ett meningsfullt liv växer fram när vi lär oss att älska vår nästa, tjäna andra och inse att våra liv kan göra skillnad.

Även själva ungdomsgruppen förändrades. Samtalen blev djupare. Vänskapsbanden blev starkare. Föräldrar började följa med på tjänsteresor, hjälpa till som förkläden och engagera sig i kyrkans samhällsliv i stort.
En av de stora insikterna i den kristna tron är att kärleken blir verklig när den levs ut. Medkänsla, förlåtelse, generositet och service är inte bara ideal att beundra; de är avsedda att praktiseras.
Det är därför jag försiktigt vill uppmuntra föräldrar här i Algarve att överväga att hjälpa sina barn att få kontakt med ett trossamfund. Inte för att kyrkor är perfekta, det är ingen, utan för att sunda trossamfund kan ge unga människor något som blir alltmer sällsynt i det moderna livet: tillhörighet, syfte, vägledning och möjligheter att tjäna andra. Dessa upplevelser i en trosgemenskap kan sätta en bestående prägel på en ung människas liv. Och ibland förändrar de även oss som föräldrar!
Tidigt i Jesu gärning inbjöd han människor att följa honom med två enkla ord: "Kom och se."
Det var en inbjudan till ett sätt att leva som var rotat i tro, gemenskap, syfte och kärlek. Kanske är den inbjudan fortfarande värd att utforska idag för dina barn och dig? Kom och se!
Om pastor Steve Chisholm
Rev. Steve Chisholm har bott i Algarve med sin fru och två tonårsdöttrar de senaste två åren. Han kommer ursprungligen från USA och är pastor i Christ the King Church, en engelsktalande församling i Almancil. Under de senaste 30 åren har Steve arbetat med att hjälpa ungdomar, familjer och vuxna att få kontakt med Gud, varandra och samhället omkring dem, både lokalt och globalt.



Follow us on social media