Han var högt utbildad, kom från en adlig familj och utnämndes redan i ung ålder till guvernör över den italienska provinsen Kampanien av kejsar Gratianus.

Men efter kejsarens mord tog Paulinus liv en oväntad vändning.

Han återvände hem, gifte sig med en from kristen kvinna vid namn Therasia, omfamnade den kristna tron och döptes år 389. Han ansåg alltid att helgonet Felix av Nolas exempel spelade en avgörande roll för hans omvändelse.

Paulinus och hans hustru förlorade sin ende son när barnet bara var åtta dagar gammalt. Istället för att förlora hoppet förvandlade de sin sorg till en djupare kärlek till Gud. De valde ett liv präglat av bön, enkelhet och tjänande.

Paulinus prästvigdes på juldagen år 394 och blev senare biskop av Nola år 410. Som biskop höll han inte fast vid rikedom eller bekvämlighet. Han skänkte bort sina ägodelar för att hjälpa de fattiga och blev känd för sin ödmjukhet, generositet och visdom.