Det öppna leendet vid 24 års ålder döljer vikten av den historia som den unga kvinnan bär på. Hon fick asyl, lär sig portugisiska, deltar i ett praktikantprogram för flyktingar i ett svenskt multinationellt företag och "har mat och tak" för sina barn.

Hennes far dog när Marvelhous var 18 år och hon fick lämna skolan, hon och två andra systrar. En moster tog henne till sitt hus för att arbeta. Marvelhous gillade sin moster, men inte sin farbror: "Han brukade komma och sova med mig när jag var ensam och jag inte ville det. Jag sa att om min moster fick veta skulle hon döda mig", säger hon.

Hon flydde från sin farbror och en oönskad graviditet, hon gjorde abort, "den enda utvägen". Hon vandrade runt på gatorna tills hon fann tröst i en kyrka, där hon blev kontaktad av en man som lovade att ta henne till Europa. Hon påbörjade den resa som tog henne, tillsammans med två andra vänner, först till ett läger i Niger, där hon träffade sina barns far, och sedan till Libyen, genom öknen.

I Libyen arresterades hon och upptäckte att hon hade sålts, men lyckades med hjälp av sin numera äkta mans familj fly till havet och Europa. Hon var gravid med sin dotter. Havet tog båten hon var på tillbaka till Tripoli, tillbaka till fängelset. Ännu en flykt, ännu en resa, nu med en åtta månader gammal flicka i sitt knä, ännu ett barn i sin livmoder och utan sin man.

"Vi hade inga pengar för att korsa oss båda. Jag kom med barnen och han stannade kvar där och arbetade för att klara sig. När havet tog slut kom vi till Italien och kom till ett flyktingläger. Ett år senare fick jag veta att jag skulle komma till Portugal", säger hon.

Hon visste ingenting om Portugal: "Jag kände inte till landet. Men om det låg i Europa måste det vara bättre än Nigeria eller Libyen. När jag kom till Braga kände jag att det var en plats med vänliga människor. Här fann jag hoppets ljus för att få en lycklig framtid", förklarar hon.

Marvelhous kom till Portugal genom ett av EU:s flyktingmottagningsprogram och togs emot av Adolescere, en förening som arbetar med människor i riskzonen och tar emot ensamstående kvinnor och flyktingfamiljer.

Inom ramen för EU:s omplaceringsprogram var Portugal det sjätte europeiska land som tog emot flest flyktingar och tog emot 1 550 personer från Grekland (1 190) och Italien (360) mellan december 2015 och april 2018 - och som fick plats i 97 kommuner.

"Marvelhous familj - hon, hennes dotter och hennes son - var den första vi tog emot. Vi åkte till Lissabon för att hämta dem och resan till Braga var lugn, flickan var väldigt nyfiken, hon spenderade hela resan fastklistrad vid glaset", minns Carla Fernandes, ansvarig för den föreningen.

Adolescere har tagit emot åtta familjer som Marvelhous: "Mottagningsprogrammet pågår i 18 månader. Målet är att tillsammans med dessa kvinnor utforma ett livsprojekt som börjar med att lära sig portugisiska, integrera barnen i skolan, medicinsk uppföljning och yrkesmässig integration", beskriver hon.

För varje medlem i hushållet får mödrarna 150 euro, en summa som Adolescere-teknikerna lär dem att hantera, jämföra priser och göra val: "Det här är familjer som inte hade någonting och prioriteringarna är ännu inte klara", förklarar Carla Fernandes.

"Det de vill mest är att deras barn ska gå i skolan, att de ska lära sig portugisiska snabbt. Deras största bekymmer är deras barn", försäkrar hon.

Marvelhous ord är ett bevis på detta: "Jag flydde för att kunna leva utan rädsla. När mina barn föddes tänker jag inte längre på mig själv, utan bara på dem och deras säkerhet. Jag är nästan lycklig här", erkänner hon. Nästan? "Ja, jag saknar deras far", svarar hon.

Foto: Ivanperezz