Att vara en arbetande förälder kan kännas som en oändlig cykel av barnomsorg, att rusa till jobbet för att hämta barnen, mer barnomsorg, att hinna med det arbete du inte blev klar med, att sova, innan det börjar igen. Hemmavarande föräldrar har det inte lättare och känner ofta att de har hela ansvaret för både hem och barn på sina axlar.

Pandemin har varit särskilt tuff för föräldrarna, från att ta hand om nyfödda barn utan stöd utifrån till att bedriva hemundervisning vid sidan av ett jobb. Även när vi (förhoppningsvis) har kommit över Covid-krisen, visar en nyligen genomförd undersökning från välgörenhetsorganisationen Action for Children att mer än fyra av fem föräldrar (82 procent) fortfarande kämpar med minst ett av de varningssignaler som kännetecknar utbrändhet hos föräldrarna. Välgörenhetsorganisationen fann att många av de 2 000 föräldrar som deltog i undersökningen kände sig "dränkta" och "isolerade", och att andra symtom var ångest, sömnstörningar, depression och överväldigande mental utmattning.

Vad är skillnaden mellan trötthet och utbrändhet?

"Det är graden av trötthet", förklarar Nihara Krause, klinisk psykolog på Bloss, "så om man ser på trötthet längs ett spektrum så är utbrändhet en absolut, känslomässig och fysisk utmattning. Och det är inte en utmattning som kan förbättras genom att till exempel åka på semester eller få en riktigt bra natts sömn. Det handlar om en uppbyggnad av trötthet och stress och effekterna av dessa saker."

Det finns också kognitiva konsekvenser; utbrändhet hos föräldrar kan leda till "förlust av tillfredsställelse, en känsla av desillusionering om var man befinner sig, en distansering från människor som är viktiga för en - och som förälder kan det vara riktigt jobbigt om man känner sig distanserad från sin partner eller sina barn", säger hon.

Det kan leda till minskad självkänsla, där det känns som om man har förlorat den man var, "särskilt om man jämför sig själv med den förälder man var före utbrändheten, vilket kan leda till humör- och ångesttillstånd".

"Sedan kan man också få fysiska symtom som störd sömn, störd mat, vissa människor ökar sitt missbruk av droger för att försöka klara sig - den typen av saker kallas utbrändhetssyndrom." Ett steg längre än utbrändhet är när människor verkligen har stannat upp.

"Det är lite som att ha ett system och skicka en massiv laddning eller elektricitet genom det, och oundvikligen kan man få en säkring som då har en tendens att gå sönder", säger Krause.

Jämförelser gör förstås saken värre - om man tror att andra föräldrar också jonglerar med mycket och (till synes) klarar sig.

Pandemi-effekten

Covid-19 har påverkat alla på väldigt olika sätt. "För vissa människor var det faktiskt en möjlighet att ta en paus och återknyta kontakten med familjen, för andra orsakade det en enormt stor jonglering", säger Krause. För dem som saknar mycket praktiskt stöd från sin partner, ensamstående föräldrar eller föräldrar till barn med ytterligare utmanande behov kan stressen ha varit mycket större.

"När vi först upplevde pandemin var en av de första aktörerna som den påverkade vår känsla av säkerhet", förklarar Kruse. "Säkerhet är ett rått, mänskligt behov - om vi inte känner oss trygga ökar våra ångestnivåer fullständigt. Särskilt föräldrar skulle ha gått helt upp i varv på grund av det extra ansvaret."

Dessutom, säger hon, kollapsade gränserna på grund av hemarbetet. Föräldrarna tog på sig flera roller för att utbilda och underhålla sina barn och samtidigt sköta sitt eget arbete, och de roller som vi kände till försvann. "Struktur skapar också trygghet, liksom att ha mål och förutsägbarhet", så för föräldrarna var bristen på en känsla av trygghet - och deras inbyggda ansvar för att tillhandahålla den - verkligen påfrestande. Det är därför inte konstigt att föräldrarna fortfarande känner av effekterna långt efter att vi har kommit ur låsningen.

Hur man börjar komma tillbaka på rätt spår

Krause menar att det första steget är att ta reda på vad som händer: "Jag tror att det är mycket viktigt att erkänna vad man känner. För om du upplever utbrändhet kommer du inte att kunna leverera det du vill göra, även om du har de bästa av intentioner."

Se dig själv som en idrottsman som har fått en skada, föreslår hon: "Det är ingen idé att säga 'jag måste gå och spela den matchen' - du måste låta såret läka, du måste ställa det till rätta."

Därefter bör du undersöka hur det påverkar dig när det gäller matintag, sömn, energi och dina tankeprocesser, och ta hjälp, "oavsett om det handlar om att berätta för någon närstående att du känner dig utmattad eller att söka [professionellt] stöd - jag tror att det alltid är bra eftersom det är svårt att få perspektiv och svårt att känna sig mer positiv när man mår så här. Gå till någon som kan stötta dig medan du börjar återuppliva dig själv igen.

Undersök om det är möjligt att få lite praktisk hjälp för att avlasta, kanske från din partner eller någon annan familjemedlem. Skulle arbetet kunna vara mer flexibelt med dina arbetstider? Kan du dela skolhämtning med någon annan? Skulle du kunna omorganisera dina hushållssysslor och ditt ansvar?

Isolering är ett viktigt symptom och en viktig effekt av föräldrautbrändhet, så ta kontakt med vänner och försök att avsätta lite tid för dessa relationer. "Våra sociala kontakter är så motståndskraftiga faktorer", betonar Krause, "så ta kontakt med vänner, återförenas med dem, dela med er av de utmaningar som ni alla går igenom och se vad ni kan göra för att stötta varandra".