Författarna till forskningen, som publiceras i den vetenskapliga publikationen Frontiers, anser att det är oroväckande att endast 11 procent av de områden som utvärderats i studien ligger i skyddade områden och förklarar att många av de identifierade områdena sammanfaller med områden som förvaltas av ursprungsbefolkningar, som spelar en nyckelroll i bevarandet av dem.

De områden som identifierats som funktionellt intakta omfattar östra Sibirien och norra Kanada för de boreala och tundrabiomen, och delar av Amazonas regnskogar samt Kongobäckenet och Saharaöknen.

Författarna till studien påminner om att naturområden som inte har ändrats avsevärt av människan i mer än 30 år har identifierats som prioriterade områden för bevarande- och skyddsåtgärder, något som erkänns av FN:s konvention om biologisk mångfald.

"Vi vet att intakta livsmiljöer försvinner i allt större utsträckning och vikten av intakta livsmiljöer har visats för både biologisk mångfald och människor", säger Andrew Plumptre från University of Cambridge (Storbritannien), huvudförfattare till studien.

Forskningen visade att många av de livsmiljöer som anses intakta saknar arter, antingen på grund av mänsklig verksamhet eller på grund av invasiva arter eller sjukdomar, varnade han.

Även om det inte finns någon gemensam definition av habitatintegritet uppskattas det i de kartor som skapats hittills att mellan 20 och 40 procent av jordens yta är fri från större mänskliga störningar (t.ex. bostäder, vägar eller ljus- eller bullerföroreningar).

Med ett annat tillvägagångssätt, där man utgår från att ett intakt ekologiskt samhälle innehåller de arter som sannolikt förekommer på en viss plats, utan förlust, och med hänvisning till en tidigare tid (år 1500), bedömde författarna också faunans integritet och täthet.

Trots siffrorna säger författarna att upp till 20 procent av landytan skulle kunna återställas för att bevara faunans integritet, genom att återinföra och skydda vissa arter.