I en värld som präglas av geopolitisk osäkerhet, kommersiell fragmentering och historiska relationer som sätts på prov öppnar detta partnerskap en strategisk dörr som Portugal känner väl till och dessutom vet hur den ska passeras.

Indien är inte vilken marknad som helst. Det är en demografisk, ekonomisk och teknisk makt i full affirmation, med en snabbt växande medelklass och en tydlig ambition att positionera sig som ett industriellt och geopolitiskt alternativ i en multipolär värld. För Europeiska unionen utgör detta avtal en nödvändig diversifiering inför alltmer oförutsägbara partner. För Portugal innebär det något ännu djupare: en möjlighet till en strategisk återförening med en geografi som man delar historia, närvaro och kunskap med.

Portugal var under århundraden en av Europas portar till Indien. Goa är inte bara ett avlägset kapitel i historieböckerna. Det är ett levande minne av kulturell, kommersiell och mänsklig kontakt, som än i dag återspeglas i samhörighet, nätverk och positiva uppfattningar. I en tid när den ekonomiska diplomatin återigen värdesätter långsiktiga relationer är detta arv inte en detalj. Det är en tillgång.

De siffror som presenteras i europeiska studier är tydliga. EU:s export till Indien skulle kunna öka med cirka 65 procent under de kommande åren, med sektorer som kemikalier, maskiner och elektrisk utrustning som sticker ut. Märkligt nog, eller kanske inte, är det just dessa tre sektorer som redan utgör kärnan i Portugals export till den indiska marknaden. Detta innebär att Portugal inte börjar från noll. Man bygger på en befintlig, beprövad grund med potential att snabbt skala upp.

Men enligt min mening går relevansen av detta avtal långt utöver prognosen för exporttillväxt. Det är en del av en bredare strategi för europeisk och portugisisk ompositionering i den internationella handeln. Efter avtalet med Kanada, som befäste en modern och balanserad transatlantisk förbindelse, och det historiska avtalet mellan Europeiska unionen och Mercosur, som öppnar en av de största frihandelsmarknaderna i världen, framstår Indien som ytterligare en pelare i denna nya handelsarkitektur.

För Portugal skapar detta en ytterst intressant triangulering. Europa, Sydamerika och nu Sydasien. Tre distinkta, kompletterande ekonomiska områden med en enorm tillväxtpotential. Vid en tidpunkt då andra etablerade partner blir mer instabila eller mindre förutsägbara är denna diversifiering inte bara önskvärd. Den är strategisk.

Det finns också en punkt som ofta förbises. Indien är inte bara ute efter att importera produkter. Man är ute efter teknik, know-how, industriella partner, hållbara lösningar och förmåga att genomföra. Portugal kan med sin medelstora storlek, sin affärsflexibilitet och sitt växande rykte inom områden som teknik, energi, industri och innovation positionera sig som en smidig och pålitlig partner. Inte som en skalkonkurrent, utan som en värdeintegrerare.

Detta avtal är därför en dubbel möjlighet. För att öka exporten, ja. Men också för att fördjupa förbindelserna, skapa industriella partnerskap, locka till sig investeringar och stärka Portugals roll som en europeisk plattform för framväxande globala marknader.

I en föränderlig värld har de som har öppna dörrar en fördel. Och Portugal, mellan Atlanten, Europa och nu med nya förstärkta förbindelser till Indien, börjar rita en karta över möjligheter som förtjänar uppmärksamhet. Det är upp till företag, institutioner och landet att veta hur man läser detta ögonblick och agerar. För dörrarna är öppna. Vi måste korsa dem med ambition och långsiktig vision.