I dokumentet med titeln "A New Benchmark for Mental Health Systems - addressing the social and economic costs of mental illness" analyseras hur länderna utvecklar strategier och tjänster som är relevanta för kvaliteten på resultaten på detta område och det erinras om att psykisk ohälsa har ekonomiska kostnader som motsvarar mer än 4,2 procent av BNP, mellan direkta kostnader för behandling och indirekta kostnader i samband med sysselsättning och produktivitet.

OECD betonar att nivåerna av psykisk stress har ökat sedan hälsokrisen började, med en nästan fördubbling av förekomsten av ångest och depression i vissa länder, och noterar i fråga om Portugal att "pandemin av covid-19 innebar att den psykiska hälsan fick mer uppmärksamhet i medierna, och regeringens webbplats om covid-19 och psykisk hälsa har konsulterats regelbundet".

Den internationella organisationen lyfter fram inrättandet av en "gratis telefonlinje med psykologiskt stöd dygnet runt från 63 specialister på psykisk hälsa", i ett partnerskap mellan hälsoministeriet, Calouste Gulbenkian-stiftelsen och Ordem dos Psicólogos Portugueses. Portugal finns också med på listan över minst 20 OECD-länder där telefontjänster och online-tjänster för psykiskt stöd är tillgängliga för allmänheten, t.ex. Australien, Österrike, Kanada, Chile, Costa Rica, Tjeckien, Frankrike, Grekland, Japan, Luxemburg, Nya Zeeland, Slovenien, USA och Storbritannien.

Enligt rapporten kan man i Portugal få tillgång till information på nätet eller till telefonlinjer om psykisk hälsa direkt utan hänvisning, i likhet med vad som sker i länder som Irland, Litauen, Slovenien, Norge, Kanada och Nya Zeeland. I rapporten konstateras också att landet har en nationell telefonstödstjänst, men också per region. Trots att det konstateras att "inget OECD-land har ett högpresterande system för psykisk hälsa på alla områden" är Portugal, enligt uppgifter från Eurostat, en av de medlemsstater där det rapporteras om en högre andel behov med otillfredsställd psykisk hälsovård av ekonomiska skäl jämfört med andra hälsobehov, med ett värde på 31,1 procent, endast efter Island (33,1 procent).