Rapporter i brittisk press har lyft fram uttalanden från en körexpert, Tim Rodie från Motorpoint, som har sagt att: "När man kör i Portugal, Luxemburg och Österrike är det inte tillåtet att använda en bilkamera eftersom de anses kränka privatlivet och kan ge höga böter."

Enligt den nationella dataskyddskommissionen är det förbjudet att använda dashcam-utrustning med hänsyn till art. 19 i den nationella lagen (lag nr 58/2019, av den 8 augusti) som genomför den allmänna dataskyddsförordningen i Portugal: "Kameror får inte placeras: a) på allmänna vägar, angränsande fastigheter eller andra platser som inte är den ansvariga personens exklusiva domän, utom när det är absolut nödvändigt för att täcka tillträde till fastigheten".

Portugal, tillsammans med Österrike och Luxemburg, hör till de länder där det är förbjudet att ta bilder med hjälp av dessa anordningar, till skillnad från länder som Frankrike, Belgien, Tyskland, Norge och Schweiz, där användningen är tillåten under vissa villkor, och till skillnad från Bosnien och Hercegovina, Danmark, Italien, Malta, Nederländerna, Serbien, Spanien och Sverige, där användningen är tillåten utan några villkor, enligt en rapport från Dinheiro Vivo.

Rätten till bild är en del av "katalogen" över alla medborgares rättigheter och friheter. I artikel 79 i civillagen anges exakt att ingen får reproducera, ställa ut eller för kommersiellt bruk släppa porträttet av en annan person utan dennes samtycke. I samma artikel anges dock att samtycke inte behövs när återgivningen av bilden sker på allmän plats eller i samband med händelser av allmänt intresse som har inträffat offentligt.

I artikel 199 i strafflagen föreskrivs fängelsestraff eller böter i fall av inspelning och användning av bilder, utan samtycke, av ord som inte är avsedda för allmänheten eller inspelning och användning av fotografier eller filmning av en person, även vid evenemang som denne deltagit i. Portugisiska domstolar har emellertid enhälligt bedömt värdet av bilder som tagits av privatpersoner på allmänna vägar med hjälp av videoövervakningskameror som bevis för ett brott, baserat på en analys från fall till fall, som skyddar kärnan i en persons privatliv och vars behandling inte omfattar så kallade känsliga uppgifter.