Metaboliskt syndrom är en sjukdom i den moderna civilisationen. Människan är inte genetiskt anpassad för ett högt kaloriintag och låg energiförbrukning (stillasittande livsstil). Tendensen är att överskottsenergin ackumuleras i obestämd omfattning i kroppen i form av fett. När detta fett ackumuleras i bukregionen bidrar det till att det metabola syndromet uppstår (fett som är förknippat med en kronisk inflammatorisk process och som är relaterat till metabola sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes).

Metaboliskt syndrom orsakar i sig självt inga symtom och den enda signalen är en framträdande buk (som faktiskt kan vara "toppen av isberget", där de huvudsakliga problemen inte syns).

Diagnosen metabolt syndrom kan ställas när minst tre av följande fem faktorer föreligger:

Abdominal fetma: En bukomfång som överstiger 102 cm hos män och 88 cm hos kvinnor (indikerar överskott av bukfett, den typ av "farligt" fett som främjar ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd och därav följande metaboliska sjukdomar);

Triglycerider lika med eller över 150 mg/dl;

HDL-kolesterol lika med eller mindre än 40 mg/dl för män och 50 mg/dl för kvinnor;

Blodtryck lika med eller högre än 135/85 mmHg;

Blodglukos vid fastande är lika med eller högre än 110 mg/dl.

Men den goda nyheten är att det metabola syndromet går att behandla utifrån dess riskfaktorer.

Diabetes, högt blodtryck och onormala kolesterolnivåer (dyslipidemi) behandlas med läkemedel, men fysisk träning och ändrade matvanor är viktiga faktorer. När det gäller kosten är det viktigt att nämna att den för att vara effektiv måste kunna vända den kroniska inflammatoriska process som finns vid fetma.

Bland de systemiska återverkningarna av en sådan inflammatorisk process finns, som redan nämnts, dess inblandning i utvecklingen av metabola sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes, och dess interferens med det centrala nervsystemet i de signaler som reglerar mättnadskänslan. För att en diet ska vara effektiv måste den därför minska bukfettet och därmed de proinflammatoriska lipidmediatorerna, vilket bidrar till normala blodglukosnivåer, lipidprofil, insulinemi och en naturlig balans i aptiten.

Den grundläggande åtgärden vid behandling av metaboliskt syndrom är därför viktnedgång för att uppnå ett kroppsmasseindex under 25 kg/m2.

Å andra sidan bör rökare med metabolt syndrom sluta röka, eftersom ett upphörande av denna vana bidrar till att minska insulinresistensen och den kroniska inflammationen.