I en stad som kännetecknas av kyrkor som blandar barockgranit med azulejos, står Igreja de Cristo Rei som ett uttryck för 1900-talet. Kyrkan stod klar 1954 och var ankaret för dominikanordens återkomst till Porto efter mer än ett århundrade i exil.

Arkitekturen bygger inte på guld eller den typiska äldre charmen. Istället välkomnar den sina besökare med ljusare färger och portugisiska trottoarer. Den påminner oss om att heliga platser inte alltid behöver blicka tillbaka på det förflutna; de kan byggas för att återspegla den moderna tidens klarhet och framåtblickande anda. Och den lyckas föra människor samman, kanske är det ändå det enda som betyder något.