Hon är född i Coimbra och studerade visuell pedagogik där, men hennes nyfikenhet på material och deras potential avslöjade tidigt en instinktiv koppling. Maria har alltid dragits till hur en tråd böjer sig, hur en yta gör motstånd och hur en form uppstår ur en gest. Hon kände att hon kunde skapa objekt på otaliga sätt, styrd av sin kreativitet och intuition.

Från bild till materialitet

Efter att ha studerat visuell pedagogik blev bildskapande en konstant del av hennes liv, och hon kunde visa hur tvådimensionalitet förmedlar budskap, framhäver detaljer och framkallar skönhet, till och med från bilder i tidningar före den digitala eran. Ändå kände hon att något saknades: materialitet och dess fysiska, skulpturala möjligheter. Textilier erbjöd henne frihet, möjligheten att bygga, dra in luft och ge form åt berättelser och observationer.

"Det var inte ett rationellt val. Det var ett igenkännande, som att hitta ett språk som man har talat hela tiden utan att veta om det. För mig har råmaterial en egen vilja. Att lära sig att lyssna till den viljan, att låta materialet berätta hur långt jag kan gå, vilken spänning det kan hålla, vilken gest det ber om - det är en tyst dialog där jag leder, men också blir ledd. Det är en djupt njutbar utmaning."

Credits: Bild som medföljer; Författare: @joaoppmarcelino ;

Källor till inspiration

Maria finner inspiration i det vackra i saker och ting: gesterna hos dem som arbetar med sina händer, kraften i att stå inför ett konstverk och landskapen i Portugal, särskilt Vicentinekusten, där vind, ljus och vatten formar hennes uppfattning.

Den kreativa processen

Hennes kreativa process är ritualistisk men ändå intuitiv. Hon brukar börja med att välja rätt musik för stunden och göra i ordning en kopp av sitt favoritte. En viktig del är att låta naturligt ljus flöda in i hennes studio. Sedan samlar hon material, skissar de första gesterna i en anteckningsbok och arrangerar elementen som på en moodboard. Den praktiska dialogen börjar, och när ett verk känns komplett och "andas av sig självt" vet hon att det är färdigt. Hennes favoritögonblick är skapandets crescendo: uppfattningen av rummet, skisserna, moodboarden och slutligen den första gesten.

Det finns ingen typisk dag i Marias studio. Vissa dagar ägnas åt skapande, andra åt att observera eller vänta och många åt att producera. Ateljén följer sin egen rytm.

Marias tekniker, bland annat korgflätning på spole och textilvävning, närmar hon sig på ett skulpturalt och uppfinningsrikt sätt. "Jag använder hantverkstekniker som ett språk, inte som en destination. Jag gillar att pressa dem, förvränga dem, återuppfinna dem, respektera deras ursprung men utan att begränsas av det."

Hon tror att föremål bär på känslomässiga minnen. Varje material innehåller lager av tid. Minnen av händer, landskap och ursprung, och hennes arbete lägger ytterligare ett lager till detta kontinuum. Återanvändning och återanvändning är centrala delar i hennes arbete. Maria samlar ofta in upphittade material, som rep från stranden, som bär på sin egen historia och vibration.

Material som språk

För Maria kommunicerar textur lika direkt som ord eller bilder. "Textur talar till kroppen, genom syn och känsel, och gör det möjligt för människor att lära känna ett verk utan översättning." Ljus och skugga är lika viktiga: "Ljuset fulländar gesten, skuggan avslöjar det som tråden döljer."

Credits: Bild medföljer; Författare: @joaoppmarcelino ;

Efter att ha ställt ut på Lisbon Design Week och samarbetat med plattformar som Homo Faber ser Maria ett fruktbart vägskäl i Portugal idag, där hantverk, konst och design alltmer konvergerar. Hon konstaterar att yngre generationer återknyter till hantverkstraditioner, inte som reliker från det förflutna, utan som levande kunskap. Hantverket blir starkare när tillverkaren värdesätts, när manuell kunskap erkänns som forskning snarare än prydnad.

"Jag ser inte tradition och teknik som varandras motsatser. Många samtida föremål kombinerar avancerade tekniker med gamla material som korg, linne och lera. Innovation raderar inte ursprung, utan utvidgar dem. AI är bara ett annat verktyg som öppnar möjligheter utan att ersätta materiell kunskap. Hantverkets framtid ligger i denna samexistens: kontinuiteten mellan det vi ärver och det vi uppfinner."

Nya riktningar

För närvarande utforskar Maria ett nytt kapitel i sin praktik: att teckna genom textil. Genom att omtolka broderitekniker skapar hon ett direkt, grafiskt språk på textila ytor. Detta tillvägagångssätt förändrar traditionella metoder och öppnar nya relationer mellan linje, gest och material.

Maria är född och uppvuxen i Coimbra, men hennes kreativa liv sträcker sig nu över Lissabon och Praia da Ingrina, en rytm av arbete, skapande och andrum.

Maria Pratas verk är en meditation över material, minnen och gester - en dialog mellan handen, tråden och ljuset, där varje verk bär på pulsen från både arv och uppfinning.

Upptäck mer om Marias konst på hennes Instagram-sida @ _maria_pratas_